Årets höstfiske på Em avslutades traditionsenligt den sista september och det är nu med blandade känslor vi summerar säsongen. Ån var fortfarande låg och varm när fisket startades upp i augusti, men i övergången till september månad fick vi annat väder och det efterlängtade regnet började falla. Alla Em-fiskare vet att höstfiske många gånger betyder gassande sensommar-sol och blå himmel. I år har i princip hela september bjudit på idealiskt fiske-väder, med mycket moln och regnskurar. Fisket under de tre fösta veckorna av månaden har också varit i det närmaste rekordartat, med både många och stora fiskar. Havsöringen har varit i exceptionell, både i kondition och storlek. Potentiella världsrekordsöringar är helt säkert närvarande i ån den här hösten, även om vi inte lyckades landa någon av dem. 2017 års höstfångst stannade vid 120 fiskar, fördelat på 74 havsöringar och 46 laxar. Den största fångade öringen var 96 cm och den största laxen 122 cm. Vattenbristen som vi dragits med under två års tid är nu avvärjd och ån ligger nu på normalt flöde för årstiden. Årets elfiske visar att det på Em finns mer yngel av både lax och öring än någonsin uppmätts sedan elfiske-kontrollen startade 1994. Det är därför med sorg i hjärtat jag också meddelar att lekfisken under den sista september-veckan har visat ett onormalt beteende i form av höga, okontrollerade och besvärade hopp samt en tydligt nedsatt vilja att nappa på flugorna. Av erfarenhet vet vi att detta indikerar ett förstadie till svampangrepp (Saprolegnia). De sista dagarna observerades också svamp-angripen fisk i ån. Det är för tidigt att säga något om omfattningen i nuläget. Fisken är som mest känslig under leken och då når angreppet sannolikt sitt klimax. Saprolegnia är inte en sjukdom i sig. Svampen är en sk. nedbrytare och finns naturligt i sötvattnet. Ett angrepp på levande fisk är av sekundär art, dvs. ett symptom på underliggande sjukdom eller stress hos fisken. I många andra svenska vattendrag längs Östersjön har det varit problem med svampangrepp under flera år. Ett stort antal fiskar har analyserats, men svenska forskare verkar fortfarande inte kunna fastställa vad det är för sjukdom eller vad den beror på. Det finns flera teorier; virus, miljögifter, B-vitaminbrist, brist på kiselalger i näringskedjan, fiskodling, klimatförändring etc. Förmodligen är det en kombination av flera faktorer. Vi följer utvecklingen noga och får anledning att återkomma med mer information om detta framöver. Våra fiskegäster kommer också att informeras om läget i samband med bokningen av vårens fiske. Ansökningar för vårfiske ska skriftligen vara mig till handa senast den 1 februari. /Kent Håkansson