Årets höstfiske avslutades i samma ögonblick som september övergick i oktober. Månens klara sken dämpades något av röken från cigarrer när sedan de inbjudna fiskegästerna på plats analyserade ett höstfiske som blev det bästa på tio år. I fångstboken summerades nämligen 110 fiskar (53 havsöringar och 57 laxar). Andelen lax i fångsten är även i år högre än normalt, men intrycket är att det har varit god uppvandring av både lax och öring. Efter svampangreppet för sex år sedan är nu beståndet i princip återhämtat och merparten av öringarna är i storlek kring 80-90 cm (ca 6-9 kg), vilket är det normala för Emån. Fångsten hade sannolikt varit högre om vi inte haft minimalt flöde under hela hösten då detta, som vi alla vet, gör fisket betydlig svårare och tekniskt utmanande. Största havsöringen blev en magnifik hane på 95 cm som fångades av Magnus Hansson. När det gäller laxen är huvuddelen i fångsten honor runt 90 cm i längd. Dessa tror vi är fisk med två havsår, något som förefaller logiskt efter förra årets stora inslag av grilse (hanlaxar med ett havsår). Förbudet mot tråling efter sill/strömming längs kustvattnen i mellersta Östersjön under det senaste året har med all säkerhet gynnat laxen och givetvis hela ekosystemet. 

Året har åter igen präglats av vattenbrist i södra Sverige. Som tur är har vi sluppit den extrema värme som drabbat södra Europa, utan istället haft en mer ”normal” svensk sommar med omväxlande väder. Tyvärr dock med ringa nederbörd. Grundvatten och sjöar har just nu lägre nivå än någon kan minnas. I Emåsystemet avsänks de större sjöarna på ett onaturligt sätt under vintern för att gynna el-produktion vid vattenkraftverken. Vattendomar och tillstånd bygger på att en återfyllnad sker under ”vårfloden”. Ett uppenbart problem med detta resonemang är att hänsyn inte är tagit till den pågående klimatförändringen i domarna och att en sådan återfyllnad inte längre sker. Därför uppstår akut vattenbrist numera regelbundet under sommar och höst. Vi anser att hänsyn till detta missförhållande måste tas när tillstånden för vattenkraften ska omprövas och få uppdaterade, moderna miljökrav (NAP), för Emåns del om två år (2028). Det statiska lågflöde som blir följden av vattenbrist i ett hårt reglerat vattendrag som Emån riskerar och få vandringsfisken att ”fastna” i nedre delarna, eller i mynningen, i längre perioder där den väntar på incitament att vandra vidare. Risken finns då att stora koncentrationer av fisk medför stress och risk för sjukdomsutbrott. Därför är vi extra tacksamma att Södra Cell, som äger det nedersta vattenmagasinet vid Karlshammar kraftstation, bjudit på två tillfälliga ökningar av flödet när vi bett om det. Tilltaget fyllde sitt syfte, en hel del av fisken tog chansen att vandra vidare och på så sätt fick vi fisken att sprida ut sig och minskade risken för stress. 

Ett annat alarmerande problem med vattenkraftverken är nedströmspassagen där fungerande passager för uppströmsvandring blir biologiska fällor, då fisken har stora svårigheter att hitta ut samma väg. Undersökningar i Emån visar på en förlust av över 60% av den vuxna fisken och nästan 100% av smolten. Ett missförhållande som givetvis är skandal i ett vattendrag av Emåns dignitet, och som vi förutsätter rättas till i samband med NAP. 

Öringleken står för dörren om en dryg vecka och allt ser fint ut (bortsett från lågflödet). 

Tack till alla våra trevliga och engagerade gäster för trevliga möten och en fin säsong. Väl mött under den kommande!

/Kent Håkansson